Förbisedd

Jag har dåligt samvete.
Jag visste någonstans på förhand att det skulle bli problem. Det är, som sagt, inte första gången. Men saker kommer emellan.
Jag skjuter upp.
Jag tänker, imorgon.
I vanliga fall hade något sånt här bara runnit ut i sanden. Jag hade skjutit upp det så länge att det till slut försvunnit helt ur synfältet och glömts bort. I vanliga fall spelar det ingen roll. Det påverkar ingen annan än mig själv.
I vanliga fall.
Den här gången känns det annorlunda. Jag vill att det ska fungera. Kanske är det bara den där klassiska 3-månaders-krisen som alla förhållanden går igenom. Vi har ju faktiskt kul ihop, och jag vill att det ska förbli så. Länge.
Men ändå sitter den där. Som en ledsen bortglömd krukväxt i ett fönster.

Bloggen.