Ett litet rött paket - Del II

Några av er kanske minns inlägget om min kompis Martin - Förpacknings-fetischisten och trodde att han, som så mycket annat här i världen, bara var ett lustigt skämt. Så är naturligtvis inte fallet; då allt jag skriver här i bloggen är sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen.
Så efter hans senaste inköp och smått religiösa öppningsritual bad jag honom lägga upp videon på nätet. Och angelägen som han är om att sprida information om sin åkomma, kan jag nu därför presentera:

Martin öppnar sin nyinköpta iPod Touch 32GB

Det visade sig även efter lite efterforskning att han varken är ensam om denna fetisch eller att lägga ut sina filmer på nätet. Så för den som vill gräva djupare i denna läggning finns en hel del material att tillgå.

Här är några höjdpunkter ur filmen:

1:45 - Martin får inte av locket.
2:10 - Martin fascineras över sammetsinsidan av förpackningen.
3:15 - Martin tappar nästan iPoden ur skyddsplasten.
5:35 - Martin glömmer nästan av visa de livsviktiga klistermärkena.
8:45 - Martin visar elegant iPodens sköna bläddringsfunktion.
8:51 - Martin visar upp sin extrainköpta iPodfodral med det fantastiska namnet "Golla"(?)

Spontant

Idag impulsköpte jag en banjo!
Jag har ingen aning om vad jag ska ha den till.
Jag kan knappt spela gitarr.
Men fatta liksom!
Allvarligt!
En Banjo!!

...jag ångrar mig redan.

Lunchförvirring

"Jag hörde att din gamle kompis gått bort"
"Vem?"
"Han... med rullatorn."
"Gösta?"
"Vem är det?"
"Han som jobbade på Sanderska."
"Nä inte han."
"Jo han är död."
"Nej men det var inte han jag menade."
"Vem?"
"Han med rullatorn."
"Gösta hade ingen rullator."
"Nej jag menar den andre. Han var gift med hon i kassan på gamla Konsum."
"Ingegerd?"
"Va?"
"Hon som sålde biljetter för GSK?"
"Ja."
"Är hon död?"
"Nej, hennes gubbe."
"..."
"Han hade väl rullator?"
"Nä det kan inte vara han. Han såg jag ihop med Gunnar i förra veckan."
"Vem?"
"Gunnar... sotarn."
"Ja han som brukar sitta utanför CentrumCaféet."
"Men han har ingen rullator."
"Nä... och han är inte död heller."

Konversationen bland pensionärerna på lunchrestaurangen jag ofta går till är ibland omedveten humor i den högre skolan. Idag skrattade jag nästan högt där jag satt med öron stora som tefat. Fick mig nästan att glömma bort den torra köttfärslimpan och sönderkokta potatisen.

Mors Dag i tystnad

Som den välartade son jag är, bjöd jag ut min mor på restaurang idag. Vi hamnade på en av stans indiska restauranger där vi fick ett bord bredvid ett äldre par i 65-årsåldern. De hade kommit en kort stund före oss och hade precis fått in sin dricka när vi satte oss. Vi beställde mat, åt, skrattade och hade trevligt. Men under hela middagen yttrade det äldre paret vid bordet bredvid ingenting. Inte ett ljud.
De åt under tystnad. Och först när båda ätit klart sa damen försiktigt och utan större inlevelse: "Det var gott." Varpå mannen svarade: "Mmm..."
Det var allt.
Sen betalade de, reste sig och gick.
Någonstans hoppas jag att de antingen var så förbluffade över den goda maten att de inte fick fram ett ljud, eller att de kunde kommunicera telepatiskt. För det skulle kännas sorgligt att efter över 40 års äktenskap ha kommit till punkten där man inte längre har något att säga varandra.

Dags att dela ut kulturbidrag

Dags för K-Laz Kulturbidrag™ för arma bloggare att vandra vidare.
Förutom den fantastiska äran utdelas även ett kulturstöd på 200 riksdaler. Ett utmärkt sätt för fattiga kulturarbetare att få sig ett ordentligt mål mat och en öl, eller kanske en glass.

Kulturbidraget instiftades av K-Laz i december 2007 och har sedan dess blivit en vandringspokal bland mindre bemedlade men ack så givmilda bloggare.

Tidigare vinnare av kulturbidraget:
Fredagslistan
TRIVIALIA
Försök att inte se så snygg ut
Tabula rasa
Enkelriktat

Nu behöver jag DIN hjälp att föra kulturbidraget vidare. Tipsa om en skön, rolig, givande, stark, fyndig, djup eller galen blogg som du anser vara värd denna ära. Och eftersom vi i kulturbidragssfären hatar jantelagen så går det alldeles utmärkt att tipsa om sig själv. Lämna ditt tips, länk och motivering i kommentarerna nedan.

Landet runt

I måndags spenderade jag hela min dag i en stad vars historia sträcker sig ända till 1300-talet.
En stad jämnad med marken i den stora branden 1846.
En stad som fick järnväg 1888 och ny vattenledning 1897.
En stad med ett invånarantal på nära 20 000 personer.
En stad där småskalighet förenas med storstadsregionens möjligheter.
En stad dit man åker för att uppleva natur, kultur och handel.

Just det, det handlar naturligtvis om...

Kungsbacka!

Nötallergi

Hela familjen var samlad hemma hos farsan idag för lite släktmiddag efter hans hemkomst från Kina. Jag har varit på konstigt humör hela dagen. När vi satt och åt diskuterades nyttig mat, närmare bestämt nötter. Min brors flickvän förklarade för- och nackdelar med jordnötter, pistagenötter och cashewnötter.
- Hur är det med ekollon? frågade jag och skrattade så att jag nästan satte i halsen.
Alla stirrade på mig. Jag fick en enorm lust att gå ut i hallen och äta klart. Men jag satt kvar, tyst, resten av måltiden.
Ekollon.
Jag tyckte det var kul i alla fall.

Stollös

Jag insåg just att den enda stol jag har är gjord av porslin och står på toaletten. Jag har bara en soffa och en saccosäck att sitta i; om man inte vill sitta i sängen. Jag äger ingen vanlig stol. Jag vet inte vad detta kommer att innebära i framtiden men just nu känns det ganska olustigt. Klart som fan man måste ha en stol. Eller?