Som den välartade son jag är, bjöd jag ut min mor på restaurang idag. Vi hamnade på en av stans indiska restauranger där vi fick ett bord bredvid ett äldre par i 65-årsåldern. De hade kommit en kort stund före oss och hade precis fått in sin dricka när vi satte oss. Vi beställde mat, åt, skrattade och hade trevligt. Men under hela middagen yttrade det äldre paret vid bordet bredvid ingenting. Inte ett ljud.
De åt under tystnad. Och först när båda ätit klart sa damen försiktigt och utan större inlevelse: "Det var gott." Varpå mannen svarade: "Mmm..."
Det var allt.
Sen betalade de, reste sig och gick.
Någonstans hoppas jag att de antingen var så förbluffade över den goda maten att de inte fick fram ett ljud, eller att de kunde kommunicera telepatiskt. För det skulle kännas sorgligt att efter över 40 års äktenskap ha kommit till punkten där man inte längre har något att säga varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
NEJ! Det är ju farhågornas faror. När man är gammal och varit gift i 40 år så ska man vara sådär nykär igen och ha jättemycket att prata om, -ja enligt min naiva drömsyn då.
Jo jag blev faktiskt lite ledsen i hjärtat. I mitt huvud gick de hem till sig under tystnad. Tittade på TV, gick och lade sig och somnade. Utan att yttra ett ord.
Hoppas att jag har fel.
Ja jag hoppas verligen att du har fel, men det värsta är att jag tror du kanske har rätt. Eller ännu värre, de talade sådär löst och helt utan inlevelse eller ton om tv-programmet som de just sett.
Skicka en kommentar