Jag är hopplös på att SMSa. Det går långsamt och även det simplaste av meddelanden blir ett trögt komplicerat tryckande och suckande. Min lillebror däremot är löjligt snabb. Fanns det ett nobelpris i SMS så hade han fått det. Ett exempel:
Telefonen piper. Min bror skickar ett meddelande.
"FÅR MAN VARA SÅ FRÄCK ATT FRÅGA VAD DU KÖPT TILL FARSAN I JULKLAPP?"
Jag knappar mig sakta fram.
"N... E... J...!"
Jag hade egentligen inget emot att svara vad jag köpt men just då kändes ordet "DVD-BOX" hopplöst jobbigt.
Jag hinner knappt trycka på "Sänd" innan det piper till igen.
"NÄHÄ, VAD SYND DÅ. SJÄLV HADE JAG TÄNKT KÖPA EN KLOCKRADIO MEN FUNDERADE PÅ OM DET KANSKE BLIR DYRT, SÅ EGENTLIGEN VILLE JAG BARA FRÅGA OM DU VILLE VARA MED OCH KÖPA EN. SYND. VAD KOSTAR EN KLOCKRADIO EGENTLIGEN?"
Hur fan bär han sig åt? Killen hinner knappa fram en halv Bibel under samma tid det tar mig att hitta bokstaven N. Det är orättvist. Han har inte dubbla tummar. Jag vet, jag har sett honom naken. Men något lurt är det.
Det slutar alltid med att jag ringer upp istället. Men han fick ingen hjälp med pris på klockradio. Någon måtta får det vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar